throwing out a boomerang, waiting for it to come back to me- that's what I'll do.

Detta inlägg tillägnar jag Pierre, min första riktiga franska vän.
En sen junikväll promenerade jag och min vän i Montmartre,
istället för att avsluta kvällen med film beslöt vi oss för att besöka en bar som är väldigt speciell för mig,
au claire du lune, den allra första baren jag besökte i Paris.
Vid denna tidpunkt hade jag givit upp allt hopp om att träffa en normal fransman, denna kväll svepte han in i mitt liv som en frisk sommarvind. Nattliga vespa-turer,
vinnätter, skratt och mycket mer blâste med i vinden.
Idag är det knappt 2 veckor kvar tills han flyttar till Chile (vi gör ett litet byte...)
Han är en av de finaste vänner jag fâtt i Paris och fastän vi träffas alltför sällan
nuförtiden kommer jag sakna att ha en Pierre i Paris.
I kväll är det au revoir-fest hos pojkarna och jag ska ha en
snabbkurs i spanska och cumbia med honom, allt han behöver för
att klara sig i Chile.
kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0