sans titre

Ibland känner man sig som ett vrak och vill helst av allt bara gömma sig under täcket och inte titta fram förrän bob dylan star i ens rum och spelar don't think twice it's allright men eftersom det inte händer kan man alltid vara vrak tillsammans med andra vrak, da känns det hela mycket lättare. Efter pjäsen igar kväll sprang jag hem för möta upp Nat och Ebba för en bitterfittakväll (man dricker massa vin och beklagar sig över allt) Regeln var att vi fick klaga, klaga, klaga om allt och inget. Man fick tycka synd om sig själv flera timmar i streck utan att nagon bad dig att rycka upp dig eller försökte ge dig goda râd. Sadana här bitterfittakvällar borde vi ha minst en gang per manad. Vi drack bland annat fotbollsvin, mest för att flaskan var rolig och att det var det billigaste vi kunde hitta kl 1 pa morgonen.
Kvällen började hos mig och slutade sa smaningom pa Nat's säng där vi framat smatimmarna somnade flera kilon klagomâl lättare, himla fint.