too young to be old
Det känns alltid vemodigt att lämna Sverige men den där jobbiga saknaden gâr alltid över efter ett dygn eller tvâ.
Denna âterkomst till paris har varit annorlunda, nagon slags längtan hem till Sverige har börjat gro inom mig.
Den gör mig lätt förvirrad, med feber har jag legat och grubblat timme efter timme.
Är det inte kul längre? tycker jag inte om paris? är inte jobbet bra? vad tusan händer?
Det är minst sagt kul. Jag älskar Paris. Jobbet är mitt andra hem, men vad tusan händer?
jag saknar mina vänner i Sverige och närheten till min familj.
jag saknar att börja skolan, jag saknar att börja ny klass. Jag saknar att äta frukost i skrapan klockan kl tre pa eftermiddagen. jag saknar att vara ung med er.
Kanske beror den här längtan pa grund av mörkret, kylan & febern.
Min tanke har alltid varit att landa pa hemmaplan i juli/augusti, det kändes alltid alldeles för nära, ikväll känns det som en livstid bort.
Kommentarer
Trackback
